Jag var nyskild med två tonårsbarn. Jag jobbade deltid som lärare i svenska på gymnasiet och försökte enträget dryga ut budgeten med att sälja min keramik. Men jag tvingades konstatera att pengarna inte räckte till. I ren desperation startade jag kurser i drejning i källaren till min bostad. Jag hade två drejskivor, köpte en till och lyckades få låna två stycken, som jag senare köpte loss. En kurs på måndagskvällar. En på onsdagskvällar och en på lördag förmiddag. Jag annonserade i Nacka Värmdö posten, och satte upp lappar i området. Snart började telefonen att ringa. Jag fyllde mina tre kurser och kunde betala hyran. Sedan har det rullat på.
Så småningom utkristalliserade sig ett koncept. Helgkurser, lördag söndag 10-16, måndag kväll för att göra klart saker och sedan träffas två veckor senare för att glasera. Lunch och fika ingår i avgiften. Alla olika nivåer samtidigt, nybörjare och mer erfarna. Inga gemensamma uppgifter, utan alla jobbar med sitt. Jag visar och de frågar och drejar.
Genom åren har det blivit många kurser. Många möten med trevliga människor. En del har stannat kvar och blivit kompisar. Andra kommit en gång, testat vad som kan ha varit en dröm för att konstatera att det var inte som de trodde. Mycket svårare.
I helgen var det dags igen. Sju kvinnor och en man. Några nybörjare och några som hållit på ett tag. Jag börjar alltid med att visa hur man centrerar och drejar en skål. Jag pratar om jakten på mittpunkten. Det är det som det handlar om – att hitta mitten och förstå hur man tar sig dit. Själv är jag i stort sett autodidakt. Och i början när jag skulle lära ut trodde jag att man absolut måste ta de grepp som jag tog, annars var det fel. Men med åren har jag lärt mig att det finns flera vägar till mittens rike. Men vissa saker är nödvändiga. Att ta makten över leran genom att vara starkast. Vara stadig på hand. Lugna rörelser. Drejskivan snurrar och jag överför en kraft. Men för att det inte skall bli för abstrakt så visar jag också konkreta grepp. Gör så här så kan du dreja en skål. För de mer erfarna – så här gör du en pastaskål, så här gör du en kanna.
Jag har lärt mig mycket genom att lära ut. Jag måste sätta ord på det jag gör för att kunna svara på frågor och förklara.
I februari har jag en ny kurs. Denna gång en kurs som bryter mönstret med ett tema – att dreja tekannor.