Annali var här och hjälpte mig att dreja tallrikar till en restaurang. Hon kom för några år sedan till en kurs. Blev kvar som assistent någon dag i veckan. Blev sedan lärling via Hantverksakademin i två år. Och jobbar nu som drejare på Skansen, samtidigt som hon hyr in sig i en verkstad i Gubbängen. Hon har verkligen blivit duktig på att dreja. Och jag ringer ibland när det är för mycket. Då kommer hon hit och lättar på trycket.
Ända sedan jag började jobba som krukmakare har jag tagit in hjälp. Assistenterna och lärlingarna får jobba åt mig lika mycket som de jobbar med egna grejor. Då står jag för material och bränningar. Det är många uppgifter i en verkstad: städa, ta fram lera, blanda glasyrer, packa för leverans, passa butiken, sätta ugnen och tömma ugnen, och städa , städa och städa om igen. Jag får sällskap och hjälp, och de som hjälper mig får tillgång till en verkstad. Men jag har varit väldigt noga med vem jag har släppt över tröskeln. Vi umgås hela dagen, och jag måste kunna känna mig lugn och avslappnad i min verkstad. Vi måste trivas ihop.
Förutom Annali så är det några som gått vidare och blivit professionella krukmakare som Malin Stocke och Monica Persdotter. För andra har det varit ett tillskott i livet. Man måste inte bli sångare för att man gillar att sjunga i kör.
Idag drejade Annali tallrikar och jag tekannor och pastaskålar. Hela verkstan är full med grejor. Imorgon skall hon beskicka tallrikarna och måla dem med järnengobe och jag skall sätta ihop tekannorna och beskicka pastaskålarna. Sen måste de undan för att ge plats åt helgens kurs.
Bra dag. Skönt att vara igång igen.