En efter en. Vi är några som gör vårt bästa för att hänga oss kvar. Andra har gått ut bland kulisserna. Nya stjärnor har gjort entré. Vi är i slutet av tredje akten och problemen har börjat torna upp sig. Jag tror att fjärde akten blir förfärlig, och sen får vi se hur det slutar i den femte akten. Om hjälten dödar draken eller om alla dör.
Vi som föddes efter kriget, på 40-, 50- och början av 60-talet växte upp under en tid av hopp och ständigt framåtskridande. Allt verkade bara bli bättre. Det fanns ett hot om kärnvapenkrig, men det verkade så otroligt. Och 1989 föll muren och nu skulle allt bli bra.
Nu är situationen en helt annan. Vi är alla lite skakade av utvecklingen och tärs av oro inför framtiden.
Själv är jag snart 73. Jag jobbar på, försöker leva som tidigare, men känner, inte utan en viss sorg, hur livet förändras.
Idag begravs min gamle arbetskompis Samuel. Han föddes i juni 1945 och dog i slutet av 2024. Vi lärde känna varandra på Ordfront på 70-talet. Jag hade läst en artikel i Författarnas tidskrift om ett kollektiv i Småland som tryckte och gav ut viktiga böcker. Jag tyckte det lät toppen och sökte mig dit. Det kom att bli ett av dessa livsavgörande beslut. Jag hade ju börjat jobba med lera, varit praktikant hos min faster. Men därutanför fanns världen och jag ville förändra den. Göra den mer rättvis.
Efter en kort sejour i Småland så blev jag erbjuden jobb i tryckeriet när Ordfront flyttade till Stockholm i början av 1973, först som falsare och sedan som tryckarlärling. En av dem som jag lärde känna då var Samuel. Social, alltid nyfiken, omtänksam och med humor.
Nu när 2024 gick över till 2025 så tänkte jag på honom mycket. Det var 50 år sedan vi åkte till Helsingfors över nuåret 74/75. Vi hamnade på en fest med 300 finska maoister som ville att vi skulle uppträda. Vi sjöng Gräsänklingsblues, men de ville höra något mer i stil med Framåt kamrater..
Några dagar in i januari sänds SVTs tillbakablickande program om 1975. Fyra minuter in i programmet så går Samuel från höger till vänster i bild. Det tar bara några sekunder. Jag messar hans son Pelle och berättar. Och får snabbt ett svar att Samuel dött några dagar före nyår av den lungsjukdom han lidit av det senaste decenniet.
Så idag blev det Samuels dag med begravning i Vällingby kyrka och minnesstund.