Jag har frågat Stina Neander om hon kan komma och hjälpa mig att dreja en del saker. Stina är medlem i Blås&knåda. Och det slår aldrig fel. Varje gång jag kommer in på ”blåset” och ser något som jag gillar, och undrar vem har gjort den här, så är det Stina. Blås&knåda har många duktiga medlemmar, och ni andra får ursäkta, men hennes grejor träffar något hos mig. Vi jobbar i samma tradition. Båda gillar vi reduktionsbränt. Båda är vi inspirerade av den tradition som har sina rötter i den östasiatiska keramiken. Och båda jobbar vi med bruksgods.
Vi lärde känna varandra för ca 15 år sedan när vi deltog i en bränning som Frank Larsen ordnade i sin vedugn i Fågelsjö i Hälsingland.
Ibland, när det blir lite för mycket, så tar jag hjälp av en duktig drejare. Det har varit Carin Nordling, som också är med i ”blåset” och Annali Andersson som var lärling hos mig under några år och som har utvecklats till en mycket duktig drejare. De får dreja några former som jag ser som mer allmängiltiga, som t ex pastaskålar. Jag skriver mitt namn under och lägger till en signatur – i det här fallet SN – för att markera att det inte är jag som drejat föremålet. Jag vill gärna beskicka, svarva av i botten och göra den slutliga formen, om jag hinner. De som hjälper mig skall ju inte bara vara duktiga drejare, de skall dreja så att det ser ut som om att det är jag som gjort föremålet. Och det är ofta små nyanser som avgör det. Bredden och vinkeln på fotringen, millimetrar eller delar av millimetrar i skålens linje. Kantens rundning. Ytterst små detaljer som tillsammans skapar ett uttryck.
Vissa modeller är lättare att lägga ut på någon annan, pastaskålar, dessertskålar ( som ser ut som pastaskålar men är mindre) assietter och tallrikar, speciellt om de saknar kant. De är en så integrerad del av vår formvärld. Och finns i allmänhet på var och varannan vägkrog, men masstillverkade i fabrik. De är helt enkelt praktiska, genom seklerna utprövade former, som fungerar bra ihop med mat. Och det finns en närmast omättbar efterfrågan på dem.
Andra former som stora fat, mina koppar, tekannor eller de som har mer av min egen formgivning gör jag helst själv.
Enda problemet med att ta hjälp av en så duktig drejare som Stina är att man till slut inte vet var man skall ställa alla saker.