Fråga mig inte hur det gick till, men plötsligt så hade jag ett japanskt tv-team i verkstan. Om jag förstått det hela rätt så gör de en serie om världsarvet. Nu var turen kommen till Drottningholm slott, och via det så gick kopplingen till Ostindiska kompaniet och dess import av porslin från Japan och Kina. Och då tyckte någon tydligen att man skulle ha med en livs levande krukmakare. Så jag fick knåda lera, dreja, sätta ugn och tömma ugn, glasera och stolt visa upp det färdiga resultatet. Jag är väl inte någon skådis i världsklass, och det är hemskt vad man känner sig stel och obekväm att av vara sig själv bara för att det är ett japanskt filmteam som tittar på. Det lär visst vara en populär programserie. Vi får väl se vad som händer med tittarsiffrorna nu. Och mina försäljningssiffror i Japan.