Hon är duktig, snabb och kan dreja så att det ser ut som om det är jag som har drejat sakerna. Men jag tar hand om beskickningen. Det vill säga att jag svarvar av överflödig lera och gör dem fina i botten.
Det är de små detaljerna som gör det. Så när skålen, eller som här assietten, har torkat så pass att man kan jobba med den utan att den tappar formen, så centrerar jag den upp och ner på drejskivan för att svarva av leran med en slinga. Jag gör formen till min genom att ta bort lite lera här, skapa en vinkel där och forma en fotring som assietten vilar på. Vissa former kräver mer beskickning än andra. När jag gör tekannor kan jag ta bort så mycket som 25 % av leran för att få en lätt tekanna. Andra former kräver bara lite puts. Men det är nu som skålen eller tekannan får sin slutliga form. Man kan bättra på linjen, ta bort överflödig lera och erövra formen.
Den drejade skålen kan fästas på olika sätt. För en pastaskål kan det räcka smed att fukta drejskivan och trycka fast skålen. Ibland drejar jag ut en tunn platta lera som jag gör ett spår i och det räcker för att hålla skålen på plats. Annars får man ta lerkluttar och fästa skålen med. Eller dreja en chuck om man vill centrera och fästa något med smal hals.
Det viktiga är att skålen är centrerad, håller sig på sin plats och att verktyget är tillräckligt vasst för att göra sitt jobb.
Jag avslutar genom att signera varje skål. En del använder stämplar. Jag skriver mitt namn med ett vasst föremål. Om någon annan har varit delaktig så skriver jag deras initialer och ställer föremålet på tork.