Det känns märkligt. Marken skakar och strålningen faller i Japan. Vi lyssnar på varje nyhetssändning med Sonning och Horner på plats. Och jag sitter och drejar saker som skall till Japan. Just nu Sunaga design i Nagano. I april ska jag göra saker åt Kitano Sumai Sekkeisha, en butikskedja med skandinavisk inriktning. Två stora jobb. Massor av grejor som skall fraktas över halva världen. Om det går. Om trafiken rullar i Japan. Om de fortfarande vill ha dem när de är klara. Det är visserligen bara en begränsad del av Japan som är skakat och skadat. Och allt kanske är business as usual om någon månad. Men just nu låter det som det bara blir värre och värre. Jag är väldigt stolt över att sälja keramik i Japan. som att sälja bröd till bagarbarnen. Och visst är det fascinerande med deras intresse för det skandinaviska. Det måste bero på att vi tittat så mycket på vad de gör, bearbetat det och sen gjort om det på vårt sätt. Jag tror att många japaner känner igen något i det skandinaviska (vad det nu är) som samtidigt känns lite lagom exotiskt.