Jag håller kurser i drejning. Det brukar bli en tre, fyra helgkurser per termin. Det började 1995. Jag var nyskild och inkomster och utgifter gick inte riktigt ihop. Dagen för hyresinbetalningen närmade sig och kontot var förskräckligt tomt. Jag lånade ihop några extra drejskivor, satte upp några lappar i området och plötsligt hade jag tre kvällskurser. Och hyran var betald. Sen dess har det rullat på. Kvällskurser, helgkurser, veckokurser under sommaren. Tidsramen har varierat, men upplägget har varit det samma från första stund. Alla har var sin drejskiva. Och alla jobbar utifrån sina förutsättningar med vad de vill. Eleverna jobbar och frågar, och jag visar. Här sitter nybörjare tillsammans med dem som vill förbättra sina tekannor.
Nu för tiden är det mest helgkurser. 10-16 på lördag, 10-16 på söndag och avrundning på måndag kväll 18.30-21.30. Två veckor senare när jag har bränt alla saker så kommer eleverna hit och glaserar. Till helgkurserna lagar jag lunch. Det ingår i priset. Soppa och nybakat bröd eller ofta någon pastarätt.
Jag vet inte hur många hundra elever som varit med. Och nästan bara kvinnor, eller i alla fall så där 95 % minst. En påtaglig skillnad mellan män och kvinnor är att kvinnor har i allmänhet betydligt sämre självförtroende än män. Kvinnor tycker att det är svårt medan männen tycker att de är duktiga. I allmänhet och inte i varje enskilt fall. Det svåra med att lära sig att dreja är att lära sig centrera. Det är som när man ska lära sig cykla. Då måste man lära sig att hålla balansen. Kan man det så kan man cykla. Kanske inte på ett hjul och man kanske inte kan göra konster på cykeln , men man kan cykla. Och kan man centrera så kan man dreja en liten skål. För att centrera så måste man kunna hålla händerna stilla. Man måste använda sin kropp och få händerna att samverka för att kunna dreja en bra skål. Om leran far runt med händerna på drejskivan så måste man ta makten över leran. I början kan det vara svårt och frustrerande. Men när man behärskar konsten är det en oerhört meditativ sysselsättning.
“Du kanske skulle pröva?”
