Många vägar bär till drejskivan

Idag hade jag  ett trevligt besök av Anna Löwenhielm och hennes två lärlingar/praktikanter, Elin Selin från produktionsdrejarutbildningen i Lidköping och Sophie Rossovich från Hantverksakademin i Stockholm. Anna Löwenhielm  bedriver en fantastisk verksamhet i Saltsjöbaden med egen produktion, butik och kurser. Hon är ordförande i keramikkooperativet Kaolin. Vi tycker båda att det är viktigt att föra vidare de kunskaper som vi tillägnat oss. 

    Elin Selin tillhör den första kullen av tre som utbildas vid Formakademin i Lidköping med Nina Bergqvist som motor för verksamheten. Utbildningen är tvåårig och innehåller såväl  arbete i Lidköping på skolan, praktik hos etablerade krukmakare som arbete i den egna verkstaden. Målsättningen är att utbilda tre omgångar med nio elever i varje omgång för att täcka upp behovet av duktiga drejare till den hantverksproduktion av drejat gods som snabbt växer. De två första klasserna är igång och man kommer att starta en till klass. Sedan läggs utbildningen ner. 

   Sophie Rossovich är knuten till Hantverksakademin som drivs av Stockholms Hantverksförening. Utbildningen är också tvåårig. Den bygger på att eleven är fyra dagar i veckan hos en handledare/mästare och en dag på skolan där de olika inriktningarna – alltifrån krukmakare till sadelmakare – har gemensamma lektioner i allt det som det innebär att driva ett företag. Jag har haft tre elever från Hantverksakademin. Aurora Pettersson som var hos mig för 25 år sedan, och under senare år Annali Andersson som utvecklats till en mycket duktig krukmakare med egen verksamhet och anställning på Skansens krukmakeri och nu Sigrid Nyberg som just håller på att jobba med sitt examensprov. 

   Förr i tiden så var Konstfack  och HDK de självklara ledande utbildningarna om man ville jobba med keramik. Jag sökte dit men kom inte in. Och bestämde då att jag skulle göra klart min lärarutbildning som jag redan gjort två år av. Jag var småbarnspappa och hade ansvar för försörjningen. Då – på 80- och 90-talet blev man bemött med en viss skepsis om man inte hade gått på Konstfack.  När jag hyrde lokal i G-studion i Gustavsberg hade vi en diskussion om man överhuvudtaget skulle bli godkänd som hyresgäst om man inte hade gått Konstfack.   Men nu är det ett öppnare klimat. Samtidigt som Konstfack inte längre utbildar de duktigaste hantverkarna. Varför kan vi ta upp en annan gång.