Igår var det invigning av Konsthantverkarnas utställning Signerat på Arkitekturmuseet. Utställningen är ett led i Konsthantverkarnas 60-årsjubileum. Och igår kväll var det fullsatt och festligt på Skeppsholmen. Kulturministern var där och höll tal, tillsammans med museets publika chef Anneli Strömberg och undertecknad. Gå och se utställningen. Den består av ett verk av var och en av Konsthanverkarnas medlemmar, samt verk av en del av våra tidigare medlemmar. Det är tungviktare som Signe Persson Melin, Bertil Vallien, Ingegärd Råman m fl. Du har sommaren på dig. Men vänta inte. Snart ringer skolklockorna in till höstterminen.
Och här är det tal som jag höll på invigningsceremonien.
Det finns en punkt i varje ny bekantskap då man får frågan: – Vad jobbar du med? – Jag är krukmakare.
Då kommer alltid samma välmotiverade fråga: – Kan man leva på det? Då brukar jag lägga min högra hand mot hjärtat och känna efter: – Ja, det slår fortfarande.
Det är inte bara ett tecken på att jag lever. Ända sedan den dag då jag upptäckte leran som arbetsmaterial har mitt hjärta klappat passionerat. Precis som det gör hos alla konsthantverkare, vilket material de än jobbar med. Det är därför vi fortsätter att slåss och leka, strida och smeka vårt material tills det följer oss. Bara den som är tillräckligt passionerad är beredd att trotsa alla hinder för att nå målet, att kunna leva på sitt hantverk trots att det egentligen inte går. Vi är som humlorna som flyger fast de egentligen inte kan.
En viktig drivkraft för mig är jag kan sprida glädje med mina saker. När det är tomt på kontot och oron knackar på brukar jag tänka på den kvinna som sa: [quote]Om du visste hur glad jag är att kunna dricka kaffe ur din kopp varje morgon. Den gör det mycket lättare att gå upp och gå till jobbet.
Och när det är fest dukas glasen fram, tallrikarna kommer på bordet, smyckena tas fram ur sina askar. Och mitt i alltihop Sam Stigssons galna betongljusstakar. Vi konsthantverkare sprider glädje i vardagen och sätter glans på festen.
En stor och viktig skillnad om man jämför situationen idag med för 60 år sedan då Konsthantverkarna bildades är att då fanns det en livskraftig industri som producerade textil och keramik. Många konsthantverkare var anställda vid fabrikerna samtidigt som de hade en stor frihet att göra sina egna saker. Som t ex vid gamla G-studion i Gustavsberg. Eller så kunde de arbeta med uppdrag till industrin. De industrierna är i stort sett borta idag. Samtidigt produceras det keramik som aldrig förr i lokala verkstäder.
Glasbruken skär ner medan den studioglasrörelse som startades av Åsa Brandt - under många år medlem i Konsthantverkarna och under en period ordförande- fortsätter att växa. Idag är det vi - de enskilda konsthantverkarna - som för kunskaperna vidare och utvecklar den. Vi producerar det nya. Vi fortsätter att utveckla det traditionella bruksgodset så att det passar människan av idag. Och vi gör det av egen kraft. Vi skulle önska att det fanns fler som Inger Wästberg som framgångsrikt använde konsthantverket till att marknadsföra Sverige när hon och hennes man Olle Wästberg arbetade på generalkonsulatet i New York. Vi vill inte ha allmosor, men vi hoppas att staten , landstingen , kommunerna och företagen förstår vilken kraft som finns i konsthantverket för att öppna dörrar, marknadsföra Sverige och skapa en miljö som människor gillar att vara i. Se oss! Använd våra kunskaper! Låt oss vara med!
För drygt 60 år sedan fick Marianne von Münchow en lysande idé-att öppna en gemensam butik där konsthantverkare skulle kunna sälja sina saker. Redan 1906 hade Konsthantverkets Gille bildats. Gillet ordnade utställningar, gav ut en årsbok och verkade för konsthantverket. Men det behövdes något mer - en butik. Seadn dess har stora deler av konsthantverkssverige varit knutet till Konsthantverkarna, som medlemmar eller som utställare. I den här utställningens tillbakablickande delar får ni möta några av dem som skapat mycket av det som vi omgett oss med under de senaste 60 åren. Och bland dagens medlemmar finns några av dem kommer att skapa det som vi i framtiden kommer att uppfatta som ett uttryck för det bästa i det tidiga 2000-talet. Jag tycker att idén fortfarande är lika lysande - en gemensam plattform, en gemensam scen där vi kan visa och sälja det vi gör, och där publiken kan hitta det bästa konsthantverket i alla material.
60 år innebär höjdpunkter och dalar. Idag är Konsthantverkarna en pigg 60-åring som satsar framåt. Vi finns varje dag i vår butik på Södermalmstorg. Den här utställningen kommer att gå vidare till Malmö och Göteborg. Och nästa sommar kommer vi att inta Sofiero med en annan utställning. Vi är en bit från 80-talets hausse, då det ibland krävdes köordning vid vernissagerna och besökarna kunde störta in grabba tag i en vas och utropa: [quote]Den är min.[/quote] Jag ser fram mot den dag då vi måste köpa in kravallstaket för att hålla ordning vid vernissagerna. Men vi är inte där än. OM vi kommer att lyckas och om vi kommer att leva i 60 år till beror ytterst på om ni vill ha oss och ser värdet i det vi gör. Med dessa ord förklarar jag utställningen öppnad.
